.

Hej, idag fick jag höra två hemska saker, sånt som man aldrig vill höra. .. Fick sms från pappas fru i Bulgarien "Din pappa är svårt sjuk, snälla ring" de har inte fått tag på oss på hemtelefonen.  Min pappa ringde till mig för en vecka sedan och undrade vad det berodde på att jag inte hör av mig på sistone... om han hade gjort eller sagt något som sårat mig eller så...  iså fall ber jag om ursäkt så han, du vet att du är mitt älsklingsbarn och jag hörde att han grät!! Har aldrig sett eller hört min pappa gråta. Han har heller aldrig varit sjuk. Å nej sa jag, det är bara det att jag har haft det lite jobbigt ett tag (jag har aldrig nämnt något om min sjukskrivning i höstas pga utmattningsdepression för att inte oroa dem).  Min pappa sa att han önskar att jag fanns närmare så de kunde hjälpa mig och avlasta mig. Han sa också att allt kommer att ordna sig och att jag en dag kommer att förstå att det finns svårare saker! Ingen klocka ringde i mitt huvud!!!!!! Borde ha förstått och han sa aldrig att han var sjuk.

Jag stod i butiken idag när sms-et kom och förstod att nu kan jag inte ringa, det kommer ju folk... ringde min syster i England istället och hon berättade att hon har bröstcancer!!!! Hon var hemma hos oss och hälsade på för ca en månad sedan. Jag fick avbryta samtalet några gånger när det kom folk in. Sen ringde jag till Sara och tack och lov att hon har sommarlov, hon kommer strax och står i kassan så jag kan gå iväg och ringa till min pappa...

Det känns sååå tungt och så hemskt! Kan inte beskriva hur det känns, min pappa har alltid varit en hjälte i mina ögon. Min mamma gick bort i cancer när jag var 19 år...

Min närmaste väninnas man begravs i slutet av juni, min andra bästa vän Ann gick bort för 1,5 år sedan, också cancer, hon dog på 3 veckor från att de upptäckte den. Cancer överallt.... jag vill inte...

Egentligen älskar jag när det regnar... jag tycker att det är mysigt att vara inomhus och göra något roligt... som t ex jobba, läsa, pyssla, laga mat etc etc.

Det enda jag inte älskar när det regnar är transportsträckan från busshållplatsen och hem... i ärlighetens namn kan jag säga att jag hatar den låååånga branta backen man måste gå i (om man inte föredrar de 112 trappstegen istället)...

Hur som helst har det varit en toppen dag idag, mycket folk i butiken och jag har gjort klart ett av korten jag påbörjade på Ninas kurs. Jag visar det en annan gång.

Men nu kära vänner hör och häpna ska ni får se ett av mina allra första kort som jag gjort för si så där 6 år sedan. Jag har massor med bilder på mina första kort som jag kan bjuda på då och då... visst kan jag tycka att jag har utvecklats i mitt kortmakeri men en hel del gemensamt finns... som ett signum liksom :) Men det första jag tänker på nu när jag tittar på t ex det här kortet är: Hjälp... var är alla blommorna. Vad tomt det ser ut... nästan lite tyst...



KRAM :)

För ett par dagar sedan fick jag en award av min cybervän Lena
TACK rara du, du värmde mitt hjärta ska du veta :)




Denna award ska man ge till någon som man tycker har en ärlig anda gällande skapandet! Lite svårt att definiera vad det exakt kan betyda men jag får tolka det på mitt sätt :)
Man ska även skriva 10 saker ärligt om sig själv.

Här kommer mina sanningar:
1. Jag älskar snödroppar... jag förundras alltid över deras enkla men storslagna skönhet.
2. Jag vill så gärna lära mig att tycka om te... men jag avskyr te. Sist jag försökte dricka kräktes jag och nu tycker min äldsta dotter att jag ska låta bli att försöka fler gånger.
3. Jag skulle vilja ha en vacker handstil
4. Jag älskar att laga mat.
5. Trivs inte så bra i skogen... ge mig HAV!
6. Jag kommer nog aldrig att börja motionera regelbundet.
7. Jag tycker om att spela badminton men det var länge sedan sist.
8. Jag tycker att det är så fascinerande att min hobby har gett mig flera nya vänner och jag är djupt tacksam för det!
9. jag älskar söta saker... utmana mig i hur många baklavabitar jag klarar av att trycka i mig så får vi se vem som vinner.
10. Båda mina döttrar älskar pyssel och det är kul att ha det gemensamt :)

Awarden vill jag skicka till dessa tre personer:

TinaB

La Vikinga

Nina

kram från mig

... att ha en egen scrapbutik.... jag längtar till jobbet varje dag och när det är dags att stänga tycker jag att tiden har gått alldeles alldeles för fort :) 

Jag har slutat tänka och säga "Äntligen fredag"  och börjat med "Äntligen måndag" :)

Det är en väldigt stor skillnad på att vara anställd och ha eget (tryggheten t ex är som bortblåst... semestern likaså) men friheten är ljuvlig. Och nya vänner har jag fått och bara det är helt underbart (klart att jag vill behålla de gamla)

(tyvärr måste vi äta då och då, betala hyra och en massa andra räkningar, förr räckte pengarna gott och väl men inte nu längre... ) Men jag hoppas på det bästa :)

Här i Stockholm har det nu regnat i ett par dagar, inte mig emot så värst mycket men det vore kul med lite omväxling.

Kram på er :)