Tidsaspekt...

Jag och Elvira ligger i hennes säng och det är meningen att hon ska somna för klockan börjar bli mycket och sommarlovet är nu deffinitivt över:
E: Jag älskar mitt hem, jag trivs jätte bra i mitt hem och i mitt rum. Ingen annan får flytta in hit. Jag vill bo här.
Jag: Vad bra att du trivs här då...
E: Mamma, när Malin dör vem ska bo i hennes hus då? (Malin är Elviras faster, hon är 37 år gammal)
Jag: Hmm.. jag vet inte riktigt...  kanske några andra kommer att köpa huset. Skulle du vilja bo där?
E: * f u n d e r a r *
E: Nej, jag vill bo här hela veckan...
E igen: Mamma, när vi blir gamla allihopa så kommer vi att dö samtidigt. Mamma, våra grannar som är gamla, det tar väl inte så lång tid innan de dör...

Förresten blev det ingen bio igår, Magnus och Elvira åkte till stranden istället. Hon har ju gått med gips hela sommarlovet så jag tyckte att det var okej att bion fick vänta till senare...

Ha det bra!


En olycka kommer sällan ensam... så sant så sant

Vad kommer härnäst kan man ju verkligen undra!
Nu har Elvira brutit armen, stackars liten. Det värsta är att vi inte åkte in med henne till VC på en gång utan först dagen efter att hon ramlade. Hon hade väldigt ont men M trodde inte att det var något allvarligt och jag ville ju gärna tro det. Men efter en sömnlös natt tyckte jag att det är nog allvarligt eftersom hon fortfarande hade mycket ont så då var det bäst att de begav sig til VC. Jag höll mig informerad via tel hur det låg till... Elvira hade fått remiss till Astrid Lindgrens barnsjukhus för röntgen. Och mycket riktigt... armen var bruten. Så det bara att gipsa den. Vet inte om det är bra eller dåligt att hon kommer att gå med gips hela sitt sommarlov och en bit in under inskolningen och början av 5-års verksamheten. Bra på så sätt att vi hjälper henne med vardagsbestyren och M är ju ledig (själv jobbar jag), dåligt för att hon inte kan bada...

Men gissa vad förvånad jag blev när hon kom hem med en RÖD arm... När Sara bröt armen år 2000 var det bara vit...
Jag vill också passa på att säga TACK till er för alla kommentarer ang min pappa och systers sjukdomstillstånd. Båda har blivit opererade, men tyvärr är min pappas tillstånd inte så stabilt. Men tack verkligen för ert bloggstöd, det betyder mer än ni anar :)

idag har jag bloggat en Lo med bilder på Elvira men den ligger i Scrapparazzis blogg och just nu orkar jag inte blogga den här också. Så om ni vill se den kan ni kika där.

Jag känner mig just nu väldigt ödmjuk inför livet!

Ha en trevlig helg kära vänner!

Kram: Zornitsa
PS MIssa inte Morfens stämpelutlottning som du hittar i hennes BLOGG





Åh vad gott...

Jag älskar när mina barn bjuder mig på mat. Sara som är 17 grejar det mesta i matväg. Idag lagade Elvira (4 år) en härlig lunch till mig och så fick jag även kaffe på maten... kan det bli bättre?


Efter maten måste man förstås ta hand om all disk.... det blev en hel del


Snipp snapp snut
så var disken klar till SLUT...

RSS 2.0